1. reiþe, n. (norw. reide, m., fær. reiði, n., aschwed. reþe, n.; ags. ræde in: ge-ræde, mhd. reite in: ge-reite) kostbares gerät: pl. nom. bliko reiþe þau es Regenn åtte FH215.

2. reife, f., älter vreij>e, s. d. reiþr, adj., älter vreiþr, s. d.

rek, n. (norw. fær. rek) tat, tatkraftft); in: af-rek.

reka (rak) , älter vreka, s. d. reke, m., älter vreke (norw. reke, fær. reki (umhertreibender gegenständ') 1) um-herwanderer; 2) ausführer; in: land-reke (1), eyrind-reke (2).

rekja (rakj)a; norw. rekkja, fær. rek ja, aschwed. räkkia, adän. rækkæ; got. rakjan in: uf-rakjan, ags. recoan, afris. reka, ahd. recchan) 1) aufivickeln, ausbreiten, ausspannen: inf. betr semþe jþér borþa at rekja (teppiche (am Webstuhle) auszuspannen , xu weben' Hlr 13; prt. ind. sg. 3. Brynhildr i búre borþarakþe Od 16*; 2) entwickeln, darlegen, herxählen: prs. ind. pl. 3. þá's þeir Angantýr ætter rekja (die reihen ihrer ahnen herxählen' Hdl 46*; 3) rekjask sich her auswickeln, sich losreissen, auffahren: prt. ind. sg. 3. (Atle) rakþesk ór svefne Am 85*.

rekkja, f. (norw. rekkja (geländer', fær. rekkja ,bett' in: rekkju-váð) bett: sg. gen. meirr lagþesk hann (Rigr) miþrar rekkjo Rþ 53 193 323; dat. sumir segja svá, at þeir dræpi hann (Sigurþ) inni i rekkju sinni sofanda Br 20 pr 3; acc. rekkjo gørjjo Þræll ok í>ir Bþll3, (Rígr) rekkjo gørj>e Bp322.

rekr, m. (alts. link, ags. rine) mann, held: sg. nom. rekr enn ráþsvinne (Hild-olfr) Hrbl 16; voc. rifja rette es Jm mont, rekr! faa HHv 223; dat. (Herjafaþer) gefr manseme mQrgom rekke Hdl 3*; pl. nom. rekkar þat þóttosk es feir (trémenn) ript liQf|)0 Hqv 498, Niþaþar .. rekkar Vkv 30*, ráþspaker rekkar (Gripir ok SigvQrþr) Orp 62; gen. hvat's þat rekka es í rQþom telsk fljóþs ens fagrgloa? Alv 5 *, langt es at leita lýþa sinnes til, of rosniofjQll Rinar rekka óneissa Akv 18*, tar treystesk þar fylkes rekka eld at ríþa né yfer stiga FH210; dat. ek þóttak ok þjóþans rekkom hverre hære Herjans dise Opr 118 \ vas kostr enge rekkom rakk-lQtom ráþ enn lengr dvelja Am 612; acc.

nu hefk rekka .. rétt of talþa Vsp 128H, ræses rekka es þú vilder RQn gefa HHv 183, rekka buna Opr II16*.

rengja (gþ), älter vrengja (norw. rengja, 5 schwed. vranga, dän. vrænge) verdrehen, verfälschen: prt. ind. sg. 3. rúnar nam (Guþrún) rista, rengþe þærYinge Am 4*.

renna (nd; norw. fær. renna, aschwed. ränna, adän. rænnæ; got. rann jan in: 10 ur-rannjan, alts. rennian^ a/r^s. renna, ahd. rennen) laufen lassen (eho): prt. ind. pl. 3. blóþe i spor báþer rendój) Br 182.

repta (pt; nonv. refta) mit daehsparren (raptar) versehen, bedecken: part.prt. n. 15 sg.nom. skQptom es rann rept Grm 93; pl. acc. ranna þeira es ek rept vita mins veitk mest magar Qrm243.

Compositum des part. prt.: taug-reptr. rétr, adj. (norw. rett, fær. rættur, 20 aschwed. rätter, adän. ræt; got. raihts, alts. ahd. reht, ags. riht, afris. riuoht) 1) gerade: f.pl. acc. gekk Rigr .. réttar brauter Bp 14* 261; 2) richtig, wahr: n. sg. acc. rétt seger Griper Orp 11*; 25 adv. der Wahrheit gemäss: nu hefk dverga .. rétt of talþa Vsp 12*, rétt emkat ek ráþ-spakr taleþr Grp 213.

rétta (tt; nonv. bretta, fær. rætta, aschwed. rätta, adän. rættæ; got. raihtjan 30 in: ga-raihtjan, alts. rihtian, ags. rihtan, ahd. rihten, afris. riuchta) gerade machen, aufrichten; r. vij) davon kommen: prt. opt. sg. 3. tóm lézk (Hjalle) at eiga teþja vel garþa, vinna et vergasta, ef hann vif> 35 rétte Am 59*.

*rétte, n. (vgl. ahd. rihti, f.) 1) gerade-machung: sg. acc. rifja rétte es Jm mont, rekr! faa, ef Jm mér i krummor kømr HHv 223 (vgl. FJ x. st.); 2) richtigkeit, 40 recht.

Compositum (2): van-rétte. reykr, m. (norw. røyk, fær. roykur, aschwed. röker, adän. røk; alts. roe, ags. réc, afris. rek, ahd. rouh) rauch, dampf; 45 staub; in: jó-reýkr.

reyna (nd; noriv. røyna, fær. royna, aschwed. röna) 1) versuchen, auf die probe stellen, erproben: inf. freista máttu, YingJ)órr! alz Jm frekr est, dvergs at reyna 50 dug Alv 8b2, reine monk þér J)ykkja, ef J)ú reyna knátt HHv 21 *, HQgne .. varr at vettoge, es varþ at reyna Am 372; prs. ind. sg. 2. skQmm mon ró reiþe, ef reyner