f>ót ek á lopt berak Grml3, hon (Gná) á hest þann er rennr lopt ok lQg FM43, hon (Sváva; Sigrun) var valkyrja ok reiþ lopt ok l<?g HHv 9 pr 2 HH II4 pr 5, reiþ hon (Sigrun) meþ valkyrjur um lopt ok um lQg at leita Helga HHII 12 pr 5.
losna (af>; riorw. fær. aschived. losna; got. lusnan in: fra-lusnan) los iverden, sich losmachen: inf. hugþak mer af hende hvelpa losna GþrII43í; prs. ind. sg. 3. j^tonn losnar Vsp 472, Naglfar losnar Vsp 50*; prt. ind. sg. 3. hadr losnaþe Gpr 1142.
lostegr, adj. (norw. lostug, aschwed. lustogher, adän. lystug; mhd. lustic) freiwillig: f. sg. nom. mælt hafþak þat .. myndega losteg at liþenn fylke jQfor ókunnan arme verja HHv 423.
* lost- fagr, adj. durch Schönheit verlangen erweckend, liebreizend: m.pl.nom. opt fá á horskan, es á heimskan né fá, lostfagrer liter Hqv 92*.
lostr, m. (norw. lost, aschwed. luster, vgl. fær. lyst, f.; got. lustus; ags. afris. lust, m., ahd. lust, f.) lust, begierde, verlangen; in: lost-fagr.
loþe, m. (norw. lode; ags. loöa, ahd. lodo, ludo) pelxmantel: sg. norn. loþe sviþnar, þót ek á lopt berak Grm l3; pl. acc. inn gengo þá .. langbarþs liþar, liQlþo loþa rauþa Gpr II20 \ (Hamþér ok SQrle) skóko loþa Hm 16
lúka (lauk; norw. luka, fær. lúka, aschwed. luka in: ater-luka; got. lukan, alts. lukan in: ant-lukan, ags. lúcan, afris. luka, ahd. lühhan in: ant-luhhan) 1) schliessen, zuschliessen: part. prt. f. sg.nom. forn es sú grind (Valgrind), en þat faer vito, hvé hón's i las of loken Grm 22*; 1. u p p auf schliessen, öffnen: prt. ind. pl. 3. hliþverþer hQrar borgar grind upp luko GþrII372; part.prt. m. sg. nom. upp's haugr lokenn HH II413; lúkask upp sich Öffnen: part. prt. n. sg. nom. hus hefr upp lokezk Fj 443; 2) um-schliessen, umgeben (ehn eho): prt. ind. sg. 3. (Oþenn) lauk mik skjQldom i Skata-lunde Hlr 9*; 3) beschliessen, beendigen: part. prt. n. sg. nom. þá's sókn loket HHI585, nú's því loket Grp 18*, (Sigmundr ok SinfjQtli) létta eigi fyrr en lokit er at rista FH1*; acc. loket því léto Am 19* 718.
-lukla, f. schlüsselträgerin; in: hangen-lukla.
lundaþr, adj. von einer gewissen sin-nesbeschaffenheit, gesinnt; in: fram-6 lundaþr.
lund, f. (norw. fær. lund, dän. dial. lynd, schwed. dial. lynger, f.pl.; vgl. ags. ge-lyndu, n.pl. joints of the backbpne') das zarte fleisch unter den nieren am 10 rückgrat, der mürbebraten; fleisch überhaupt; in: hræ-lunder.
lundr, m. (norw. adän. lund, .fær. lundur, aschwed. lunder) hain, Jtvald: sg. nom. Barre heiter . . lundr lognfara 15 Skm402 422, í Ásgarþi .. stendr lundr sá er Glasir er kallaþr FM73Wr; dat. hapt så liggja und hvera lunde lægjarn-líke, Loka óþekkjan Vsp 35 lékom leik margan ok i lunde óxom Am 682; acc. 20 Atli jarls sonr stóþ einn dag viþ lund nQkkurn HHv 11. — Zur etymol. vgl. Liden, Beitr. 15, 521 fg. und Much, Hz 42,170 fg. lurkr, m. (norw. lurk, fær. lurkur, 25 aschwed. lurker) dicker knittel, keule; in: járn-lurkr.
liita (laut; norw. aschwed. luta, fær. luta, adän. lüde; ags. lútan; vgl. got. liuta Jieuchler', liutei Jieuchelei', ahd. 30 lüzen (lauern') sich neigen, sich bücken: prs. ind. pl. 3. á berke skal þær (limrúnar) íísta ok á barre viþar þess' lúta (lute Fs) austr limar Sd 10*; prt. ind. sg. 3. (Þrymr) laut und líno, lyste at kyssa 35 frk 27*; part. prt. m. sg. nom. lotenn hryggr (der rücken gekrümmt' Bp 8*; 1. saman sich zu einander neigen, traulichen verkehr pflegen: inf. it monoþ lúta á laun saman Sg 573. 40 lúþr, m. (norw. lur, aschwed. luþer, fær. lúður, adän. luder) stock, baum-stumpf u. daraus (bes. durch aushöhlen) gefertigter gegenständ; und zwar, 1) das mahlgerüst, auf dem der untere mühl-45 stein ruht, der mahlkasten (auch im plur.): sg. nom. esa þat karis ætt es á kvernom stendr, steinar rifna, støkr liiþr fyrer HHII2*, þat's litel vq, þót lúþr þrumo, es mær konungs mQndol hrérer 50 HHII41, skulfo skaptré, skauzk lüf>r ofan Grt 233; dat. J>ær (Fenja ok Menja) at lúþre leiddar VQro ok grjóts grea gangs of beiddar Grt 2*, stukko stórar steþr frá