Bm 14 pr 5; t. upp aufnehmen, fortnehmen : inf. fm mont finna Fáfnes bøle ok upp taka auþ enn fagra Orp 132; heraufholen: prt. ind. sg. 3. brá bón (Guþrún) til bots bjQitom lófa ok upp of tok jarknasteina Oþr III 82; t. viþ eho etw. aufnehmen: inf. fold skal viþ flóþe taka Hqv 1369 (anders FJz.st.); prs. ind. sg. 3. jqrþ tekr vif) Qldre en eldr viþ sóttom Hqv 1365; etw. in empfang nehmen, annehmen: imper. sg. 2. heill ves þú nu heidr, sveinn! ok tak viþ hrím-kalke fullom forns mjaþar Skm 38*, heill ves fm nú, Loke! ok tak viþ hrímkalke fullom forns mjaþar Ls 531, Geiter! tak viþ Grana sjQlf om Orp 5*; prt. ind. sg. 3. hann (Loki) tók vif) horni ok drakk af Ls 53 pr 1, (SigvQrþr) tók vif) trygþom tveggja bréþra Sgl3.

Compositum: hand-taka. tal, n. (norw. feer. aschived. adän. tal; alts. talm: gi-tal, gér-tal, ags.tv&l) auf-zahlung; Verzeichnis, register: sg.nom. frnt mcrú æ uppe, meþan Qld lifer, langniþja tal Lofars haf at Vsp 164. Compositum: ár - tal. tala, f. (norw. feer. aschwed. tala, adän. talæ; alts. tala, ags. talu, afris. tale, tele, ahd. zala) gespräch, unterredung: sg. acc. vilt tQlo lengre? HHI45*.

* tålar-dis, f. iibernatiirl. weibl. wesen, das trug und unheil stiftet, trugdise: pl. nom. þat's får miket, ef þú føte drepr J>ars f>u at vige veþr: tálardíser standa þér á tvær hliþar ok vilja þik såran sea Bm 243. tale, m., Zähler', ,berechner'; in: år-tale. tamr, adj. (norw. adän. tam, aschived. tamber; ags. afris. tam, ahd. zam) zahm, gezähmt: m. sg.nom. svá's friþr kvenna .. sem ake jó óbryddom á ise hqlom, teitom tvevetrom, ok sé tamr illa Hqv 893. Composita: tams-VQndr; gang-tamr. *tams-VQndr, m. zahmmachende rute, zaubernde: sg. dat. tamsvende ek þik drep, en ek þik temja mon, mær! at minoin munom Sk m 2 6*.

-tán, -tján, num. suff. (norw. feer. -tan, aschwed. -tan, -ton, adän. -tan, -tæn; got. -taihun, alts. -tein, -tian, ags. -tiene, -týne, -tene, afris. -tine, ahd. -zehan) zehn; in: fim-tån.

tann-fé, n. (zahngeschenk', gäbe die das kind beim durchbruch des ersten

zahnes erhält (Weinh. 284; BKeyser, Efterl. skr. IIh, 9): sg.dat. Alfheim Frey gqfo i árdaga tivar at tannfee Orm 5A. tår, n. (nonv.taar, m. (tropfen, schluck', 5 taar, taara, f. (trähne', fær. tår, n. (trähne', aschwed. tar, n. ni. (trähne, tropfen', dän. taar, c. ,tropfen', taare, c. (trähne'; got. tagr, n., ags. tear, m., afris. tar, ahd. zahar) zähre, trähne: 10 pl. nom. vaxe þér tqr meþ trega! Skm 292, grét Guþrún .. svát tQr flugo tresk i gøgnom Opr 1152; dat. gråt at gamne skaltu i gøgn hafa ok leiþa meþ tqrom trega Skm 30*, ÞqIíIí mon gråta fmrrom t^rorn 15 Baldrs bálfarar FM512, grætr, gollvareþ! grimmom tQrom .. áþr sofa ganger HHII 443, Guþrún .. varnaþe vif) tqrom Akv 31*.

taug, f. (nonv. taug — daraus entlehnt dän. toug, tou —, schwed. tåg; ags. téah, 20 téag) tau, seil, strick; in: taug-reptr. * taug - reptr, adj. durch zusammengeflochtene ziveige gebildet: m. sg. acc. þót (hair) tvær geitr eige ok taugreptan sal, þat es f)ó betra an bøn Hqv 363 (Valt. 25 Oudmundsson, Privatbol. 114 fg.; vgl. auch BMeringer, Etymol. zum geflochtenen haus, Halle 1898).

tauinr, m. (norw. toum, fær. teymur, schwed. töm, adän. tømæ; anfrk. tom, ags. so téam, afris. tam, ahd. zoum) zäum: pl. dat. sú (trollkona) reif) váígi ok hafþi orma at taumum HHv 30 pr 8, (runar ristnar) á Sleipnes taumom Sd 15* Vs.

téa (téf)a; norw. adän. te, aschwed. tea; 35 got. teihan in: ga-teihan, alts. tihan in: af-tihan, ags. tóon, tion, afris. tigia, tiga, ahd. zihan) 1) zeigen: part. prt. n. sg. nom. tenn hQnom (Vølunde) teygjask, es téf) es sverþ Vkv 182; 2) anzeichen 40 sehen lassen, beginnen: prs. ind. sg. 3. sól ter sortna Vsp 57*; pl. 3. tea buþl-unge bléþa under HHv 403; prt. ind. sg. 3. hitt herglQtoþr (Gunnarr) hyggja tóþe, hvat þeir i bQþve báþer SQgþo hrafn 45 ey ok Qrn Br 132.

tefla (ld; norw. tevla, schwed. tafla; ags. tæflan, mhd. tavelen) mit brettspiel sich unterhalten: prt. ind. pl. 3. (æser) tefldo i tune, teiter vQro Vsp 8 60 -tegn, f. (nonv. teikn, n., fær. tekn, tegn, aschived. adän. tekn; got. taikns, f., alts. tékan, n., ags. tácn, afris. teken, ahd. zeihhan) zeichen; in: jar-tegn,