Ohv 16 5; part. prt. f. sg. acc: fyr mQtkom mgnnom hafeþ ér mey of tradda Hm 19*.
trjóna, f. stange: pl. acc. hendr skolo hQndla harþar tijónor, vQpn valdreyrog Grt 18*.
trog, n. {norw. fær. trog, schwed. trag, adän. trugh; ags. ahd. trog) trog, mulde, gefäss, geschirr; in: bland - trog.
troll, n. {norw. aschwed. adän. troll, fær. troll; vgl. mhd. trolle) zauberivesen, ungeheuer, unhold: sg.gen. verþr af Qllom (Fenres kindom) einna nekkverr tungls tjúgare i trolz hame Vsp 40*.
Compositum: troll - kona.
troll-kona, f. (fær. tröll-kona, vgl. norw. troll-kjerring) zaüberweib, hexe: sg. acc. Heþinn fór einn saman heim ór skógi jólaaptan ok fann troll konu HHv 30 pr 7.
troþa (traþ; norw. treda, fær. troða, aschwed. trodha, adän. trodæ; got. trudan, ags. tredan, afris. treda, ahd. tretan)
1) treten; betreten, beschreiten (eht): inf. seinn es gQltr minn gof) veg troþa Hdl 53, mál's mer at riþa roþnar brauter, låta fQlvan jó flugstig troþa HHII48*; prs. ind. sg. 3. hrise vex ok hQvo grase vegr es vætke trøf>r Hqv 1187; pl. 3. troþa haler helveg Vsp 52*, manna þeira es mold troþa þik kveþk óblauþastan alenn Fm 233;
2) zertreten: inf. konungr (jQrmunrekr) lét .. troþa Svanhildi undir brossa fótum Ohv 8; 3) durch treten feststopfen, stopfen überhaupt: part. prt. n. sg. nom. af hræzlo ok hugbloyþe vas þér i hanzka troþet Hrbl 77; tr. upp vollfüllen, ausstopfen : prt. ind. pl. 3. (æsir) tráþu upp otrbelginn ok reistu á fætr Rm 5 pr 1.
1. trúa, f. (norw. tru, fær. tru, trug v, aschwed. dän. tro; vgl. got. triggwa, alts. trewa, ags. tréowe, f, trúwa, m., afris. triuwe, ahd. triuwa) glaube: sg.nom.^ at var trua i forneskju, at menn væri endr-bornir HHII50 pr 1, þat var trua þeira i forneskju, at orþ feigs manns mætti mikit, ef hann bQlvaþi óvin sinum inef> nafni Fm 1 pr 1.
2. trúa (f); norw. tru, fær. trúgva, aschwed. troa, tro, dän. tro; vgl. got. trauan, alts. trüon, ags. tréowian, tmwian, afris. trouwá, ahd. truen) trauen, vertrauen, glauben schenken (ehm, á ehn; eho): inf. meyjar orþom skyle mange trua né
þvís kveþr kona Hqv 83*, hvat skal hans (Oþens) trygþom trua? Hqv 109*, ek munda þór f)á trua, nema þú mik i trygþ vélter Hrbl 96, né trua gørfrnk OþrII21*; prs.
5 ind. sg. 2. veiztu ef þú vin átt f>anns fm vel truer ok vildu af hQnom gótt geta, geþe skaltu vij) þann blanda ok gjQfom skipta Hqv 44 *, ef fm ått annan þanns fm illa truer, vildu af hQnom f>ó gótt geta, 10 fagrt skaltu viþ þann mæla en flått hyggja Hqv 45*, þat 's enn of f>ann es fm illa truer ok þér es grunr at hans gef>e: hlæja skaltu viþ f>eim ok of hug mæla Hqv 46*, veiztu ef fm vin átt þanns fm vel truer, 16 farfm at finna opt Hqv 118*, hverf til hjarþar, ef hug truer, brjótr bergdana! beitor søkja Hym 18*, Qlrúnar skaltu kunna, ef fm vill, annars kvæn vélet þik i trygf>, ef þú truer Sd 72; sg. 3. nQtt verþr fegenn 20 sås neste truer Hqv 733, fylker J)ér truer es þik i fQgrom lætr beits stafne bua HHv 14s, (Regenn) vill tæla mQg þanns truer hQnom Fm33'2, ilt es vin véla f>anns f>ér vel truer Am 865; opt. sg. 2. f>at raéþk 25 þér et tionda, at þú truer aldre vQrom vargdropa Sd 35*; sg.3. akre ársQnom true enge maþr né til snimma syne Hqv 87*, huse halfbrunno, heste alskjótom .. verþet maþr svá tryggr, at þesso true qIIo 30 Hqv 88*; prt. ind. sg. 2. tQggtu tíþlega, trúþer vel jQxlom Am 78*; sg. 3. æ trúþe Ottarr á åsynjor Hdl 10*, itr konungr af Qllom hug, Gjuka arfe á gram (SigvQrf>) trúþe Orp 47*, gnótt vas grunnýþge, es 35 gramr þvi trúþe Am 70*; tmask einander trauen: inf. vel mættem tveir truask Skm 5*.
-trúe, m. /vertrauter'; in: full-trúe. tryggr, adj. (norw. trygg, fær. tryggur, 40 aschwed. trygger, dän. tryg; got. triggws, alts. triwi, ags. tréowe, afris. triuwe, ahd. triuwi) 1) treu, zuverlässig: m. sg.gen. (sw.) ens tryggva vinar Hqv 673; pl. gen. tolf hundrof) tryggra manna HHI262; 45 2) vertrauensvoll: m. sg. nom. huse halfbrunno, heste alskjótom .. verþet maf>r svå tryggr at þesso true qIIo Hqv 88*.
trygþ, f. (norw. fær. adän. trygd; ags. tréowö, ahd. triuwida) 1) vertrauen: sg. 50 dat. ek munda þér þá trua, nema fm mik í trygþ vélter Hrbl 96, Qlrúnar skaltu kunna, ef fm vill, annars kvæn vélet f>ik i trygf), ef fm truer Sd 72, þat segja allir 34*